Kaos

Vad gjorde jag med mitt liv när inte du fanns?
Vad tänkte jag på hela dagarna, vad oroade jag mig för när du inte fanns?
Vem gjorde mig så innerligt glad när jag var ledsen?
Vem kunde, genom att bara skratta göra mig så lycklig så att tårarna kom?
Vem kunde göra mig så väldigt frustrerad och arg så jag nästan kokade, för att i nästa sekund säga nåt gulligt och allt var glömt?

Du är det finaste jag nånsin gjort.. Jag är så stolt över dig min lilla pojke, även om du gör mig så himla arg ibland.
När du helst plötsigt mitt i allt springande kryper upp i famnen, ger mig en kram och säger -Älskar dig mamma, så försvinner alla mina bekymmer för en stund.
När du ligger brevid mig occh sover så ligger jag och tittar på dig länge länge. Vill inte blunda, vill titta på dig hela natten. Hinner inte med sånt om dagarna, du springer runt s jag bara hinner se din rygg..

Läser om så mycket hemskt i tidningen, tänk om det hade varit mitt barn?! Kanske jag borde låsa in dig i garderoben så inget ont kan hända dig. Skulle inte vilja leva utan dig.

Älskar dig min egen lilla Elias. Snart fyller du hela 3 år, tänk att ör 3 år sedan låg du i min mage och levde rövare och sparkade mina revben. Då hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Hade ingen aning om vilken liten person som skulle komma till oss. Hur han fick så mycket energi har jag ingen aning om.. Drack ju mycket cola när jag var gravid, får kanske skylla på det.

Tänker varje dag att jag borde bli en bättre mamma, leka med dig mer, vara ute mer och verkligen försöka vara den bästa mamma som jag kan. Det är du värd.

Nu måste jg sluta svamla, det är sent och jag ska väl upp tidigt med dig.