Att orka göra nåt
Nåt måste jag ju sysselsätta ungarna med nu när dom har sommarlov. Men vad? Vad orkar jag göra själv med barnen?
Låter kanske som att jag är skitlat (lite lat är jag ju) men att få dessa pojkar att göra sig iordning och komma ut brukar ta en eeevighet!
Elias vägrar det mesta, Malte vill glra det mesta men är så rackarns seeeeeg! Att äta upp sin lunch tar säkert 1 timme, sen försöka få honom att klä på sig (klär oftast på sig själv) tar evigheter, sen få honom att prova kissa tar även det en evighet.
Och inte att förglömma, mitt i allt detta bråkar dom som.. Ja, inte vet jag, bråkiga ungar. Nånstans här ska även jag göra mig klar, springer mellan att packa ryggsäcken, ta bort saxen från Malte som håller på att klippa min tröja.. Ta bort Elias som lagt sig garvande på en grinande Malte, sen bända bort Maltes händer som sitter stenhårt fast i Elias hår..
Tillslut är jag genomblöt av svett, ungarna skriker och bråkar, det börjar regna ute och jag ger upp.
Jag blir matt av tanken på att gå nånstans med dom.
Men idag tog vi oss ut ganska fort! Kan bero på att vi sket i att borsta tänderna och håret, bara slängde på oss lite (eller massor..) av kläder och gick ut på gården.
Så nu behöver jag inte ha dåligt samvete om vi är inne resten av dagen..?! Visst inte?! Vi var ju ute typ en timme i den iskalla blåsten.
Och Malte är helt blöjfri förresten!! Har varit det några veckor nu, går förvånansvärt bra. Visst kissar han ner sig då och då (inte hemma) men att slippa köpa mer blöjor är ju fäääntääästik!
Sov då!!
Visst, klockan är inte ens midnatt än. Men jag vet nog vart detta slutar. Försöker sova, vänder och vrider på mig.
Tv:n brukar vara skitbra sömnmedel, men inte just nu. Inatt somnade jag typ vid 03, precis innan Jonnes väckarklocka ringde. Lovley. Till på köpet så vaknade Malte precis då och hade kissat ner hela sin säng. Ännu roligare.
Nå rengöra unge, ta bort alla kissiga saker och sen övertala ungen att han inte alls behöver duscha utan bara tvätta av sig, hämta hans 75 nallar och lägga iordning dom i våran säng och sen somna.
Jag var rätt trött när jag vaknade.
Är inne i en svårt-att-sova-period just nu. Mindre kul måste jag säga. Har såna perioder då och då, ibland varar det bara en vecka, ibland myyyycket längre.
Härliga ungar..
Jag- Jag tycker ingen av er är dum
E- Jooo, Malte är dum!
M- Nää, jag är inte dum, jag är snäll. Du är dum Elias!
E-Näääääääj!!! Maaaamma, Malte säger att jag är dum!
Jag- Men du sa ju att han var dum..!
E-Vråååål! *Reta Malte reta Malte reta Malte*
*Malte retar tillbaka* (dom typ.. slåss eller kastar saker på varandra)
E-Maaaamma!! Malte slog mig!
Jag- *suck* Men du slog ju honom..!
M- Elias slog mig!
Jag- Snäääääälla små söta barn,sluta bråka! Gör nåt annat istället!!
E+M- Neeeeeeeejjjjj!!!
*Mamman blir galen och flyttar till Grönland*
Grattis!
Han jobbar som en galning men hinner förhoppningsvis hem och fika en sväng iaf..
Jonne, vet du att jag älskar dig massor? Mer än.. Godis!
Fast just nu är det jobbigt. Jobbigt att se dig så sönderstressad och förstörd av allt jobbande. Försöker göra allt jag kan för att underlätta för dig, hoppas det hjälper en liten smula iaf.
Men när denna vecka är slut så är du fri! Iaf över helgen.. Sen börjar ditt nästa jobbäventyr. Där hoppas jag att du ska trivas och att jag och barnen får se mer av dig här hemma. Vi saknar ju dig!
Love you
Ångest ångest..
Fick mitt schema samtidigt som dom andra vikarierna i rummet. Och mitt hjärta stannade en sekund. Gråten i halsgropen.. Det var ju HUR mycket jobb som helst! Var ledig bara typ 2 dagar lite här och var, en vecka tre dagar. Å heltid.
När jag sökte sommarjobb trodde jag verkligen att jag skulle må bra nu, att jag skulle klara av ett vanligt liv. Men nä.
Kanske psykologen hade rätt ändå, jag trodde inte på henne först när hon sa att det kan ta läääänge innan man kan leva "normalt" igen.
Fanfanfan, jag hann tänka på 373957 olika sätt att slippa jobba. Bryta benen, råååka hamna under en bil.. Ja, en massa hemska saker. Men varför denna ångest?! Jag gillar att jobba på hemtjänsten, jag VILL jobba. Men inte heltid. INTE heltid! Mitt psyke klarar inte av det. Inte än iaf.
Nå iaf, efter all info ville chefen prata med mig om vilka dagar jag skulle gå brevid.
Det första hon frågade mig var -Hur känns det att börja jobba här?
Jag blev lite tyst en stund.. Skulle jag säga som det var?
Låter det fjantigt? Kommer hon att bli sur?
Nå jag började prata.. I början lät det väl mest -Ehhh, joo.. Att...
Och så berättade jag min "historia" om depressionen, medeciner och sånt. När jag hade pratat färdigt väntade jag mig en sur tant.. Men ICKE!
Direkt började hon fråga mig om hur många % jag hade kunnat tänka mig att jobba, 75%?
-Ehhh, joo. Det låter bra.
Sen började hon ta bort timmar från mitt schema. Bara sådär. Lät inte det minsta sur eller irriterad. Bara tog bort timmar. Tog bort vissa hela dagar oxå så jag skulle vara ledig lite fler dagar i sträck.
Jag satt som i chock. Händer detta?
Jag hade god lust att gråta av lycka, jag tror inte hon förstod vad hon hade gjort. Hur mycket av min ångest hon hade tagit. Hur lättad jag kände mig. Hur bra hon reagerade, jag kände mig inte som en brottsling eller nån som hittar på en massa. Jag kände mig.. Trodd. Bara sådär.
Jag satt ganska stum resten av tiden. Hade jag hört rätt?
I slutet sa hon att om jag känner att det blir för mycket för mig så kan hon plocka bort ännu fler timmar.
Fan, jag nästan längtar tills jag får börja jobba om det finns folk som henne där.
Pisskväll
Skulle behöva komma bort en stund, bara ett par timmar eller så. Men vart skulle man gå då? Ett ställe utan barnskrik, nånstans där man kan sitta och bara vara, andas lite.
Under en gran i skogen kanske?
Hoppas morgondagen blir bättre.
Snart börjar han ettan!
Var på skolavslutning i kyrkan igår, Elias klass sjöng broder jakob på svenska, engelska, finska, samiska och thai och så sjöng dom nån som hette sommarlov.
Tänk att han har gått färdigt förskoleklass.. Han börjar lixom ettan! Helt sjukt.
Malte börjar oxå bli till åren, han har bestämt sig för att sluta helt med blöja nu oxå. Hemma har han inte haft blöja på väldigt länge, han har haft på natten men slutat med det oxå nu.
Har endast blöja på vilan när han är på dagis, annars helt blöjfri.
Jag tjatar och frågar jämt -Är du kissis? -Behöver du kissa?
Som igår i kyrkan.. Stackars barn när morsan frågar tusen frågor om ens kisseri! Men ville inte att han skulle kissa ner sig mitt i kyrkan ju..
Men han höll sig och kissade innan han gick och la sig på kvällen istället.
Undra om han slutade med blöjor bara för att jävlas.. Vi hade nämligen typ dagen innan han slutade helt köpt ett helt paket med blöjor! Vilket slöseri!
Mina små söta bebisar, nu är ni snart så stora att ni flyttar hemifrån. Ibland går tiden alldeles för fort. Och ibland går inte tiden fort nog..
