Kaos

Ska bli så jäkla skönt med påsklov. Visst kommer det vara jobbigt att ha barnen hemma så länge, vi kommer säkert bråka en massa och jag kommer att längta till jobbet.
Men välbehövligt. Elias slipper alla jobbiga krav i skolan, vi slipper höra allt negativt som sker i skolan/fritids, jag slipper ha ångest när jag hämtar Elias från fritids, slipper gömma mig från föräldrars blickar, barnens kommentarer och fröknar som berättar om bråk. Han är min älskade fina unge, han är inte som alla andra (fast vem är det?) han har svårt med det sociala, hur hårt är för hårt i en lek? Om dom andra brottas så måste väl han få göra samma sak? Leker man herren på täppan så får man väl knuffa alla hur hårt man vill?
Det är så svårt.
Men till påsken får han vara med mig och såna som känner honom, som vet varför det kan bli knas och kaos för honom, som inte tycker (hoppas jag) att jag är en dålig mamma när han bråkar. Som vet att han är just den han är. Jag behöver inte gömma mig eller skämmas. Låter fan hemskt att man ska skämmas för sitt barn, jag skäms när han har slagit något annat barn i skolan, barnet och föräldrarna vet ju inte orsaken, dom hör ju bara vad barnet berättar hemma.

Jag vill skydda honom från den jobbiga omvärlden, flytta ut i djungeln där han får vara precis den han är, där behöver han inte tycka att han är sämst i världen, för där behöver han inte sitta still, där behöver han inte ha en massa krav på sig på vad han ska klara av. Bara vara.

Önskar det fanns en enkel lösning på allt. Men vi tar ett steg i taget och sakta men säkert blir det kanske bättre. Hoppas jag

Jag och Elias låg och pratade om adhd igår kväll. Jag berättar lite om vad adhd innebär (så att han ska förstå) och vad som blir svårare/jobbigare när man har adhd.

Han berättade att hans hjärna blir "krasch bom bang" i skolan när alla pratar i klassrummet. Han kan inte koppla bort alla ljud och fokusera på det han ska göra utan han hör ALLT som händer och hjärnan blir kaos.

Vi hade jättemysigt igår, han sov med mig i min säng, vi låg och pratade tills han somnade. Sen låg jag och tittade på honom en lång stund. När han sov så lungt, stilla. Det är inte ofta man ser honom lugn så jag passar på att titta på honom när han sover.
Älskade unge

Den här lilla Malte. Han är som lite speciell när det gäller det mesta. Men just nu är maten nog det jobbigaste.

Frukost. Han väljer vad han ska ha, typ fil och flingor, jag tar fram filen men då visar det sig att filpaketet är fel (nytt märke..) och han blir hysterisk och skriker. Han vägrar äta den.
För lite flingor. Vill ha mer. Får inte, han har redan mycket. Men han bryter ihop och kastar saker. SKA ha mer.
Men taaaa mer flingor då!!!
Mer flingor. Äter 15% av frukosten..

Middag. Får välja själv tallrik/vi väljer =kaos.
Vi sätter fram maten innan han kommer det bordet/han sätter själv =nåt är fel (fel färg på maten, för lite, för blandat eller vad som helst) och det blir katastrof.

Kvällsfika samma som frukost.
Varenda jävla måltid vrålar han. Och inte lite heller. Står och tokdrar mig i benen, skriker och vrålar.

Och ska bli matad. -Maaaaata mig mamma!
Sen vrålar han tills jag matar honom. Matar jag inte så äter han inte.

Försöka ignorera funkar absolut inte. Blir värre. Försöka avleda går inte heller. Svälta honom..?

Jag blir fan galen!