Nytt ställe igen..
Är barnen vilda? Är personalen trevlig? Är allting hemskt och kommer råttor att anfalla mig på toa? Okej kanske inte.. Men lite ågest har jag ändå. Man vet inte vad man ska göra, när man ska göra det och hur man ska göra.
Alla ställen är ju olika, alla barn är ju olika och blablabla. Men det blir nog bra.
När jag väl är där så har jag inte lika mycket ångest. Oftast iaf.
Elias kan helt plötsligt skriva. För inte allt för länge sen så skrev han bara sitt namn. Näästan så att man såg vad som stod.. Nu kan han skriva nästan allt. Sen att han inte kan stava är ju en annan sak. Rättar gör jag inte heller, så länge han tycker att det är roligt så är det bra.
Sen att han skriver typ: Mama er en dömskale är väl en helt annan sak.. Ungen kan skriva!
(Sen skrev han faktiskt: Mama er fin så det jämnar ut sig..)
Nu sitter jag på tradera och letar saker. VAD för saker vet jag inte, det ser jag väl när jag hittar det..
Jobb nästa vecka..!
Idag fick jag veta att jag har jobb hela nästa vecka! (ok, må-fre) känns skönt. Visserligen totalt 22 timmar eller så. Men det gör inget, jag vet ju vart jag ska vara iaf. Samma ställe hela veckan oxå.
Fick lön idag.. Jag blir ju inte rik på detta jobb, men vi överlever förhoppningsvis iaf. Kanske barnen får lite julklappar oxå till på köpet.
Fast Malte ska ändå få Elias gamla trätågbana som bara ligger i förrådet och skräpar.
Hej mommo
Jag tänker på dig. Varenda dag.
Saknar dig. Varenda dag.
Snart jul
Snart jul.. Förr var det bara härligt pirr i magen i väntan på julafton.
Nu är det jobbig känsla i magen. Köpa julklappar, nya vinterkläder till barnen, betala massa mer räkningar.
Pengarna försvinner innan jag hinner märka att det finns pengar på kontot.
Ångest ångest. Jag får ingen bra lön.
Vill slippa tänka på pengar, slippa vända på varenda krona, ha ångest över onödiga saker jag köpt.
Tur att jag mår skit och inte orkar gå på stan och shoppa då. Alltid nåt.
Dracula
Det är inte så roligt som det låter.. Om det nu låter roligt alls.
I skolan leker Elias och några andra att dom hittar hemliga lappar som tydligen bara ett av barnen kan läsa.. Lapparna är nämligen osynliga. Detta barnet läser alltså lapparna där det bla kan stå att Dracula har tagit Elias hjärta och bränt upp det och satt dit ett plasthjärta..?!
Elias var ledsen över det en kväll, han ville ha sitt eget hjärta tillbaka. Och försöka förklara för honom att han har sitt riktiga hjärta var lönlöst. Nejnej, Dracula hade minsann bränt upp det!
Igår ville han nästan inte sova i sitt rum för han var rädd för Dracula. Men efter att jag visade honom att vi hade vitlök i skafferiet och att vampyrer inte tål vitlök så gick det bättre.
Undra vad den Där Dracula kommer att göra idag då.. Kan bli spännande
Malte 2 år!
Nu är min lilla bebis inte så liten längre.. 2 år är han visst nu.
En envis, glad, tjurig, kan-allt-själv, härlig 2-åring.
Han föddes 23:27 ( tror jag..) så han ville verkligen födas just den 20 november som Ellen och Saga.
Vid 20-tiden (för två år sedan) hemma började jag känna lite värkar, inte onda eller starka, men dom kändes.
Kändes inte i magen alls utan i ljumskarna, det var där det kändes hela tiden.
När värkarna var regelbundna stack vi till g-vaare. Lungt i bilen, värkar men inte jätteonda.
ONT gjorde det när jag klev in på förlossningen och var tvungen att röra på mig. (vi kom väl in vid 23)
Vattnet gick när dom skulle kolla hjärthjud och jag fick gå till en annan sal med vatten rinnande efter benen.. Mysigt.
Upp på sängen, krysta, bebis ute.
Min Malte!
Nu är jag gammal
Känner mig gammal och grå. Det är väl det som händer när man fyller 28.
Har jobbat på min födelsedag (är det verkligen tillåtet?!)
Handlat kalasgrejer till på söndag då Malte fyller år, diskat en flaska i handfatet.. Kökets avlopp är ännu kaputt, men vi har laddat med papperstallrikar nu iaf.
Ingen sovmorgon fick jag heller, gubben i huset började 04 så jag fick snällt stiga upp med dom små lopporna vid 06. Eller Elias fick jag väcka några gånger innan han kravlade sig upp strax före 7.
Imorgon har jag då önskat mig sovmorgon.
Pojkarna sover borta och jag tar hit några folk som får sitta här i röran (om jag nu inte lyckas städa) och dricka öl. Det ska nog bli skoj.
Nåja, nu är jag gammal. Eller äldre iaf
Utan vatten då..
Visst, när jag är ensam hemma och behöver springa på dass i grannkåken så går det ju, kanske även när jag är ensam med båda barnen. Elias kan väl vara barnvakt några minuter medans jag pinkar.
Men som idag.. Jonne åker med Elias till brottningen och jag och Malte blir kvar här.
Måste jag verkligen ta med honom när jag ska pinka? Ta med honom till den pyttelilla toan som är i ett cykelförråd (!) eller lämna honom utanför så han kan springa upp för trappen och ut på gården.. Eller så håller jag mig, det är nog säkrast för alla.
Men att komma ihåg att inte skölja grönsakerna, tandborsten, Maltes alla tuttar är lite svårt att komma ihåg.. Tur att dom har satt stora röda lappar på toastolen, i handfatet och i diskhon så man inte ska glömma..
Får råkar man spola så kan man tydligen pajja rören som dom håller på att gjuta. Och då måste man betala.. Och det har jag verkligen ingen lust med.
Drömde tom en mardröm om allt detta! Att vi låg och och så hade Malte gått till toan och började spola i toan! Och jag skrek -Neeeej!! Men insåg ju att det var försent.. Såg pengarna flyga iväg..
Snart är det jul (om bara snön ville komma så man kan tro på det oxå) och det börjar väl bli dags att hitta julklappar. I år ska jag försöka vara miljövänlig och gå igenom förrådet och kanske hitta leksaker till dom mindre barnen.
Och med miljövänlig menar jag fattig som prioriterar mat istället för leksaker..
Sjunde dagen
Idag har jag jobbat sju dagar i sträck. För andra är det kanske ingenting, men för mig är det lääänge!
Tänk oxå på att jag är en gammal 2-barnsmamma.
Imorgon får jag träffa mina barn igen. Igår morse såg jag dom visserligen i en kvart eller så, men igår efter jobbet sov dom (såklart) och imorse sov alla när jag gick och när jag slutar idag kommer dom oxå ligga i sina sängar och snarka.
Imorgon är det dags för kuratorn igen.. Klockan 9 på morgonen!! På min lediga dag!!
Inget vatten..
Nästa vecka mellan mån och tors är vi utan vatten. Iaf mellan 07-20..
Ska bli, ehhh, spännande.
Det är stambytning på gång.
Så varje morgon vud 07 kommer nån och stänger av vattnet och vid 20 kommer dom in och sätter på vattnet igen. Man får inte hälla nåt vatten i varken toan, handfatet, duschen eller diskhon.
Toaletter finns i vissa av husens källare. Såklart inte i våran.
Men Jonnes mommo bor ju brevid oss så vi får väl gå dit och skita.
Hur gör man då? Borstar tänderna utan vatten till barnen? Lagar mat utan vatten? Okej, till all mat behövs ju inte vatten så det ska nog fixa sig.
Hur gör man när Elias blir panikpissnödig?
Malte får inte springa näck och pinka i pottan då, det går ju inte att spola då..
Eller så flyttar vi in hos mamma några dagar.
Snart blir jag gammal
Herregud. Gammal. Pension. Rullator. Rynkor. Barnbarn. Hängtissar.
Och vad har jag gjort av mitt liv? Förutom mina två barn då..
Har inget fast jobb, får aldrig gå på firmafest eller julbord med jobbet. För då är det jag som jobbar så alla ska kunna gå.
Är snart 30 men känner mig som 15 och ser ut som 45. Lovley
Vara överallt?
Har jobb denna vecka. Förra veckan ringde ett ställe och ville ha mig dit, men näää.. Tyvärr är jag bokad.
Idag ringde ett annat ställe och ville ha mig där. Sorry, jobbar redan hela veckan.
Får dåligt samvete för att jag inte kan vara överallt, dom kanske inte hittar en annan vikarie och måste vara utan?
Känner mig hemsk när jag säger nej.
Kan man klona sig tro?
Beställt böcker
Beskrivning:
Att barn, som uppvisar svårhanterliga beteenden som häftiga vredesutbrott, impulsivitet, instabilt humör samt verbal och fysisk aggressivitet, behöver mycket hjälp inser nog alla. Men hur skall den hjälpen ges, för att den skall bli till barnets bästa? Vad behövs för att föräldrar och andra skall kunna ge barnen den optimala hjälpen?
Dr Ross W. Greene, Massachusetts General Hospital i Boston, har i denna bok på ett mycket kärleksfullt och ömsint sätt visat vägar att gå. Han ger här, efter 20 års arbete med dessa barn, en ny bild av dessa negativa beteenden och beskriver ett praktiskt och allsidigt arbetssätt, som syftar till att minska det förödande negativa samspelet mellan det explosiva 
Beskrivning:
"Han har kommit i trotsåldern", suckar vi föräldrar när barnet plötsligt blir avigt, trotsigt eller ilsket, ja, allmänt omöjligt. Som om det fanns en enda trotsålder! I själva verket består livet av många olika perioder av trots. Och väl är det.
Trots leder till mognad och utveckling. Man kan faktiskt säga att trots och utveckling går hand i hand, att båda behövs.
Det är alltså inget fel när barnet plötsligt är på tvärs. Däremot kan det vara väldigt jobbigt. Det som fungerade så bra tidigare, fungerar plötsligt inte alls. Vi känner inte igen barnet. Vi oroar oss för hur vårt jobbiga barn kommer att fungera tillsammans med andra barn och med vuxna. Vi anklagar oss själva för att vi har varit för eftergivna eller för stränga. Vi känner oss misslyckade som föräldrar och plågas av dåligt samvete. Vi drömde ju om att bli förstående, mogna och kloka föräldrar - och så står vi där och skriker, straffar, hotar och bär oss åt som treåringar.
Vi trotsar i perioder genom hela livet! Fast vi säger det på olika sätt i olika åldrar. Redan under det första levnadsåret har bebisen sina "trotsperioder" och trotsåldern vid två-tre år känner vi alla till. Nya perioder av trots och utveckling inträffar ungefär vid fyra år, sex år, nio år, tolv år och naturligtvis i tonåren. Dessutom under graviditeten, som ju också är en tid av omställning och ifrågasättande för både kvinnor och män. Och vad är trettio- och fyrtioårskriserna annat än trotsperioder?
Den här boken handlar om trotsperioderna under barndomen fram till tonåren, samt under graviditeten. I boken finns mängder av citat från föräldrar med trotsiga barn.
Trotsboken kom första gången 2001 och blev snabbt en stor framgång. Responsen från föräldrarna har varit enorm. När man är mitt inne i en "föräldra-barn-kris" är det skönt att få veta att man inte är ensam om problemen och att få handfasta råd. Och det är skönt att få skratta lite.
Borde få hem böckerna denna vecka. Hinner väl läsa till helgen när jag jobbar 7:30-22:30..
Kanske man kan förstå mina små ungar lite bättre då? Varför dom gör som dom gör..
Dag 3
Imorse ville jag bara ligga kvar i sängen. Kände verkligen inte för att stiga upp 05:30.. Men tydligen gjorde Malte det.
Och helst ville jag inte gå till jobbet heller. Och inget annat för den delen heller.
Efter jobbet hämtade jag stora ungen och gick direkt till sporthallen och glodde när han hade brottning. Mamma hämtade Malte så jag slapp släpa med honom till sporthallen.
Snälla Malte, vakna när väckarklockan ringer istället för svinatidigt. Före 06 är det natt! Egentligen före 08 om jag fick bestämma.
Tänk att vara banlös och verkligen få sooova när man börjar sent på dagen. Eller 12 som jag börjar denna vecka.
När jag kommer till jobbet 12 så tycker folk att det låter så skööönt, då fick du sovmorgon!
Ehhh, nä. Verkligen inte. Inte en smula sovmorgon så långt ögat kan nå.
Men snart är ju Malte stor (han fyller ju ta mig tusan 2 år snart!) och han kanske kan börja stiga upp själv om ett år eller så.
Minns inte när Elias började stiga upp själv. Och med själv menar jag att man gick upp med honom, gav en flaska välling, slog på tv:n och gick å la sig igen.
Skulle jag göra så nu skulle Malte antingen tända eld på hela huset, måla om taket eller spola ner alla våra ögodelar i tossistolen.
Så jag väntar ett tag till.
Snart fyller ju jag år.. Funderar på att ha fest på lördagen då. Synd att man knappt känner några folk som man kan bjuda.
Vem vill komma?
Ensam dag 2
Det gick bättre idag!
Elias gick själv till skolan så jag skulle slippa gå två vändor. Det gick jättebra.
Malte iväg på dagis vid 9, sen handla, hem å äta och iväg till jobbet.
Hämta barn, laga mat, fick besök av Sofie som gjorde att kvällen käbdes mycket bättre. Tack för att du kom förbi!
Nu sover barnen och jag känner mig inte heldöd utan bara en gnutta död.
Tack och gonatt!
Ensam dag 1
Det gick hyfsat bra när bara jag hade Malte att se efter, senare kom Elias och då även kaoset och bråken.
Dom skriker, slåss och skriker lite till.
Och tjaaaatar om ALLT!
En timme kvar, sen ska Malte göras iordning.
Att köpa: mer mutor!
Imorgon..
Imorgon åker Jonne iväg å jag ska överleva med mina två barn.
Packa väskor till dagis/skola, stiga upp i tid, få dom i ordning innan vi ska iväg, sen att verkligen KOMMA iväg!
Jobba, hämta barn, laga mat, underhålla dom en stund och sen få dom i säng.
Det låter ju inte så svårt väl?
Men jag har ångest redan nu. Alla (inkl jag) kommer att skrika, bråka och grina.
Det kommer att bli tufft.
Jag känner mig så.. Borta. Glömmer saker, får inte fram vissa ord. Min hjärna känns som mos.
Har fått tid hos en kurator nästa vecka. Snacka lite skit eller nåt.
Hon verkade lite svamlig när jah pratade med henne på telefon. Men men, det kanske blir bra.
Sätter un en bild så det ser lite roligare ut här.
Ont i mammahjärtat
Elias åkte till byn med mamma idag. Jag funderade på att följa med men känner att jag verkligen inte orkar. Mår skit just nu.
Malte sa för en stund sen: -Atte oso åka offa onne kanse
Översättning: -Malte oxå åka moffa Jonne kanske..
Mitt hjärta brast en smula. Har så dåligt samvete. För att vi inte åkte med, för att jag inte orkar städa, diska, tvätta kläder, stiga upp på mornarna, vara glad.
Mina barn förtjänar en bättre mamma. Eller en mamma som mår bra iaf..
