Kaos

Nåt måste det vara. Malte vaknade på helt fel sida, gnällde och gnällde så fort han slog upp ögonen. (och gnäller än)
Gick till Elias rum och möts av en skitarg 7-åring som försöker ta på sig för små jeans. Föreslår nya byxor och får nåt slags halvt avgrundsvrål till svar.
Sur och tvär hela morgonen. (kanske nu oxå, vad vet jag. Han är i skolan nu)
Och jag har ont i huvudet. Och är trött.

Bilden har inget att göra med texten. Eller nåt annat för den delen heller.

Varför glömmer jag alltid bort att man intr ska lämna Elias obevakad på toa? Speciellt när han duschar..
Idag efter en stunds duschning så går Jonne in dit och hittar Elias rullandes på badrumsmattan, kranen och duschen spolar, allt är blött och man bara.. Hoja.
Man ska heller inte lämna shampo och så t brevid honom i duschen, då töms dom och fylls med vatten. Även mitt nagellack har han tömt tidigare.

Kanske videoövervakning på toa är en bra ide?

Maltes pottbesök tog denna gång 1 timme och 15 minuter. Han bajsade efter typ en minut och sen satt han och spelade på Elias nintendo.
Jag fick muta bort honom med lite sockerdricka, annars hade han väl suttit där än.

Det luktar ju som inte hallon precis.

Det är Malte det. En riktig liten knasboll, en envis och söt sådan.

Sitter på pottan i eeevigheter, helst samtidigt som han äter, leker och tittar på tv. Ja, allt samtidigt.
Känns sådär fräscht när han sitter å skiter i pottan medans han käkar.. Mmmm..
Sen sitter han gärna på pottan i 20-40min, ibland mer. Liksom. Varför?

Envis som.. *valfri svordom*
Har han bestämt sig för något så är det bäst för alla om det blir så.. Jag brukar försöka låta honom bestämma själv dom saker han kan, typ vilka kläder han ska ha på sig, vilka böcker som ska läsas på kvällen, och såna lätta saker. Råkar man bestämma åt honom så kan han utan problem vråla i 30min utan andningspaus. (känns det som)
Igår bestämde han att han skulle ha gröna kläder. Allt skulle vara grönt. Jaja, bara att leta fram gröna kläder.
Vissa hade för lite grönt för att duga så då fick jag leta vidare.
Visst låter det som att han bestämmer allt. Och det är till viss del sant. Det blir kalabalik utan dess like om han tycker att vi gör något fel eller mot hans vilja.
Är vi hemma och inte ska nånstans så får han tjata/grina/vråla om han tex tyckte att han fick fel glas till middagen. Det kan jag ta. Då har man oftast tid (men inte ork) att låta honom skrika i 30min för ett glas.

Men ska vi iväg till dagis så är det bäst att göra som han vill. Det som man kan. Annats blir det skrik och vrål, får inte på honom varken inne eller ytterkläder, han vägrar gå till dagis, vägrar lämnas och bara vrååååååålar. Så jo, han är chefen hemma.

Sövningen då. Läsa böcker (mamma ska!) och det ska vara 3 stycken, och sen pillar man bort skräp från hans näsa tills han somnar.

Till maten vill han ha ketchupen/dressingen/creme fraischen på sidan av tallriken. Får helst inte röra maten. Annars blir det. Ja, vrål.

Och så är han mammig. Inte mammig utan MAMMIG!!!
Försöka ta sovmorgon går knappt (ibland går det såklart) får han veta att det är pappa som ska stiga upp så blir han helt galen, står och drar mig i armen, huvudet, täcket och försöker få upp mig. Jonne får nästan slita bort honom från mig och bära honom vrålandes till tv-rummet.
Känner mig jättesämst och sovmorgonen är ändå förstörd.

Mamma ska ge maten/vattnet/allt annat. Inte pappa.

-Jag vill inte vara med dig pappa! Kan man höra ofta i detta huset. Jonne försöker så gott han kan men Malte är jäkligt envis. Försöka avleda honom går typ aldrig.

Är jag inte hemma så går det ju bra, då han har ju inget val.

Nä, får sluta skriva nu, ingen har väl orkat läsa ändå.

Sitter på pottan och leker med playmobil. Han har suttit på pottan i 30min nu.

Känner mig inte alls frisk, ligger i soffan och kroppens känns svag, benen är som spagetti och huvudet värker mer än en bakisdag. Magen mår inte heller bra.

Får så dåligt samvete, skulle ha jobbat igår och idag. Trivs faktiskt där på Annis, det är roligt, men stressigt, människorna som jobbar där är riktigt trevliga. Hoppas att jag får fortsätta där bara.

Nä, vila bort huvudvärken kanske

Känns lite bättre idag. Än så länge iaf.
Elias är frisk, han är även tillbaka till sitt vanliga jag. Förra veckan var han så lugn och tyst, men nu är han som vanligt...

Imorgon hoppas jag att jag får gå till jobbet å barnen till dagis/skolan. Börjar känna mig lite instängd här hemma.

Kommer jag nånsin att bli vuxen? Äldre blir jag ju, men inte mognare.
Känner mig som en fjantig 15-åring utan mål i livet.
Liksom bara tar upp plats och skräpar omkring. Oviktig.
Dålig mamma. Orkar inte leka. Trött som satan.
Vill få ordning hemma, men inte gör jag nåt åt det. Dålig på att planera, passa tider, lämna in viktiga papper.
Har en dålig dag. Har inte sovit bra den senaste tiden, det märks på humöret. Humöret blir inte bättre av att barnen är sjuka, inte blir jag piggare heller.

Vill vara supermamman som orkar allt, laga mat, städa, leka och pyssla med barnen, vara ute och leka, vara glad jämt och liksom vara. Bra.
Hur fixar alla andra det?

Jag vill tycka om mig själv, jag vill vara stark nog att vara mig själv och inte bry mig om hur jag tror att folk uppfattar mig.
Inte tänka hela tiden att alla måste tycka om mig. För det gör inte alla och det gör inget.
Jag vill vara mig själv, tro på mig själv, älska mig själv.

Men hur gör man? Vart börjar man?

Nåt måste jag ju sysselsätta ungarna med nu när dom har sommarlov. Men vad? Vad orkar jag göra själv med barnen?
Låter kanske som att jag är skitlat (lite lat är jag ju) men att få dessa pojkar att göra sig iordning och komma ut brukar ta en eeevighet!
Elias vägrar det mesta, Malte vill glra det mesta men är så rackarns seeeeeg! Att äta upp sin lunch tar säkert 1 timme, sen försöka få honom att klä på sig (klär oftast på sig själv) tar evigheter, sen få honom att prova kissa tar även det en evighet.
Och inte att förglömma, mitt i allt detta bråkar dom som.. Ja, inte vet jag, bråkiga ungar. Nånstans här ska även jag göra mig klar, springer mellan att packa ryggsäcken, ta bort saxen från Malte som håller på att klippa min tröja.. Ta bort Elias som lagt sig garvande på en grinande Malte, sen bända bort Maltes händer som sitter stenhårt fast i Elias hår..

Tillslut är jag genomblöt av svett, ungarna skriker och bråkar, det börjar regna ute och jag ger upp.
Jag blir matt av tanken på att gå nånstans med dom.

Men idag tog vi oss ut ganska fort! Kan bero på att vi sket i att borsta tänderna och håret, bara slängde på oss lite (eller massor..) av kläder och gick ut på gården.

Så nu behöver jag inte ha dåligt samvete om vi är inne resten av dagen..?! Visst inte?! Vi var ju ute typ en timme i den iskalla blåsten.

Och Malte är helt blöjfri förresten!! Har varit det några veckor nu, går förvånansvärt bra. Visst kissar han ner sig då och då (inte hemma) men att slippa köpa mer blöjor är ju fäääntääästik!

Visst, klockan är inte ens midnatt än. Men jag vet nog vart detta slutar. Försöker sova, vänder och vrider på mig.
Tv:n brukar vara skitbra sömnmedel, men inte just nu. Inatt somnade jag typ vid 03, precis innan Jonnes väckarklocka ringde. Lovley. Till på köpet så vaknade Malte precis då och hade kissat ner hela sin säng. Ännu roligare.
Nå rengöra unge, ta bort alla kissiga saker och sen övertala ungen att han inte alls behöver duscha utan bara tvätta av sig, hämta hans 75 nallar och lägga iordning dom i våran säng och sen somna.
Jag var rätt trött när jag vaknade.

Är inne i en svårt-att-sova-period just nu. Mindre kul måste jag säga. Har såna perioder då och då, ibland varar det bara en vecka, ibland myyyycket längre.