Kaos

Min mobil har äntligen fått sig en välbehövlig uppdatering. Det har inte funkat med våran gamla skräpdator, men med våran nya så gick det skitbra. Tog sin lilla evighet, men det GICK iaf!

Överförde även alla 2400 bilder till denna dator så nu kan jag redera en massa bilder, mobilen börjar nämligen bli lite full..


Noa och en paparazzi i byn. Det vimlar av paparazzifotografer där minsann!


Nu ska jag snart hämta min lillunge från dagis, hoppas det har gått lika bra där som tidigare. Han ville inte riktigt gå och leka där ute idag, ville hålla mig i handen.
Så han höll mig i handen en stund tills en fröken kom och skulle visa honom vad dom hade för grejer där ute, då gick det bra att släppa mig.
Min lilla bebis.. Inte så bebisliten nåmer :(

Nu har det börjat rulla på det där vardagslivet. Inte riktigt än för alla, men Elias har börjat skolan och Malte har börjat sin inskolning på dagis.
På torsdag börjar Jonne jobba och jag ska väl jobba nångång jag oxå.

Men just nu vill jag bara att tiden ska stanna en stund, helst gå bakåt oxå. Har så ont i hjärtat, det kommer aldrig gå över, kanske bli lite mindre hoppas jag. Tänka på alla fina minnen, titta på bilder (synd att vi har ny dator och typ inga bilder ALLS här, allt är på gamla datorn) och drömma sig bort en stund.
Men lite måste jag vara närvarande, inte i en drömvärld som ändå inte finns. Barnen behöver mig, deras liv rullar på ändå. Skola, dagis, äta, sova, leka, skita.

Började projekt rensa hallen idag, gick bra till en början. Tämde byrån och satte alla Elias kläder i den och in i hans rum, började rensa bort sommarkläder och allt som var för smått på barnen. Men nånstans där i mitten tog det plötsligt stopp.
Jag orkade inte rensa en pinal till. Så jag gick på stan en sväng, strosade runt i min ensamhet, köpte lite kläder åt barnen och försökte hitta byxor till mig. Men nejnej, hittade inga som passade till min degmage.

Mat.. "råkade" äta en halv fryspizza idag. Har även ätit lördagsgodis. Känns som om jag inte orkar bry mig om vad jag stoppar i mig. Antingen äter jag inget eller massor.
Men det blir väl bättre sen hoppas jag.

Vart ska jag börja?

Känns fortfarande overkligt, även om jag var där när du tog ditt sista andetag känns det så fel. Var det verkligen du som låg där? Så olik dig själv ifört en vit sjukhusrock med syrgasmask över ditt fina ansikte.
Vart var din bulamössa? Din rosa tröja? Dina foppisar med tjocksockar?

Du som matade oss med godis fast vi redan låg i sängen och skulle sova, lämnade en påse OM vi skulle bli sugna på natten.
Du med dina goda bullar som jag brukade äta till frukost, lunch och middag.
Du som snarkade gott i fåtöljen framför tv:n som var på högsta volymen så vi fick stänga dörren så vi kunde höra varandra prata i köket.
Du som snarkade med en häntextra i handen och glasögonen på sne.
Den hemliga godislådan brevid din säng som inte alls var så hemlig. Alla barn visste vart den fanns och kunde i hemlighet hämta lite godis där när man blev sugen.

Jag saknar allt med dig.

Det slår mig lite då och då att det var verkligen DU som låg där i sängen, det var ingen dröm.  Hjärtat värker, ögonen fylls med tårar och jag vill bara lägga mig ner och försvinna en stund.
Men vi kommer att ses igen älskade mommo

På arbetsförmedlingen och inget annat. Kändes.. Otrevligt. Eller inte så att någon var otrevlig mot mig, men jag gillar inte af, jobbigt att gå dit då och då och prata i 5 minuter med någon som frågar typ:
-Vad har du sökt för jobb?
-Vad vill du jobba med?
Och sen, jaja, här får du en ny tid då jag ska ställa exakt samma frågor igen, hejdå.

Men imorgon ska jag jobba. Eftermiddag, ganska lungt och skönt. Sen att jag slutar 22:15, då det egentligen är sovdags är väl en annan sak. Det blir ju några kronor iaf.
Inte för att man blir rik att vara personlig assistent, snarare tvärtom.. Nästan iaf.

Tittar runt på ams efter jobb, men på nästan alla jag tittar på ska man ha körkort.. Varför, varför, vaaaaarför är jag så puckad å inte har körkort? Lat idiot. Fan.

Ibland undrar jag verkligen om jag är vuxen på riktigt, inget körkort, inget jobb, blyg, ser ut som en degklump och är allmänt puckad. Visst låter jag positiv?!
Måste vara af som har gjort mig på dåligt humör..

För nu är föräldraledigheten slut på riktigt, barnen ska börja dagis/skola nästa vecka och jag måste jobba, annars har vi inte råd med mat. Och mat känns som en halvviktig grej att ha hemma.
Tur att Malte har börjat kissa på pottan hemma så vi sparar några kronor på blöjor, för blöjor är inte billigt ska ni veta!

Att ha barn är inte särskilt billigt överhuvudtaget.. Dom vill ha mat, kläder, skor, blöjor, välling, tv-spel, lördagsgodis och tak över huvudet. Vilka krav alltså..
När jag var barn så fick vi mat på fredagar, fick gå 3 mil till skolan och hade plastpåsar som stövlar!
Men dagens barn är så bortskämda med riktiga kläder, här duger inga sopsäckar inte.
Och minsta ungen här hemma har bestämt sig för att det bara är vissa nappar han vill ha, nämligen den rosa, vita och ljusblåa, dom mörkblåa och gröna tar han inte i munnen. Nejnej.
Så dessa nappar börjar bli utslitna och då måste vi väl köpa nya i just dessa färger.
Eller sluta med napp, men det orkar JAG inte med nu, den funkar så bra som ljuddämpare när han är alldeles hysterisk och inget annat hjälper.
Han får väl sluta innan han börjar gymnasiet hade jag tänkt iaf.

Nu får jag avsluta innan detta blir en bok.

Igår (Var det igår?) kom vi hem från Luleå. Vi har hunnit med teknikens hus, äventyrsbadet i både Boden och Pite, leklandet (Där var inte jag med, jag gick på stan då) och en massa annat. Mycket skrik, bråk och spring. Speciellt i lägenheten där vi bodde, barnen blev rastlösa och sprang mest omkring som små apor och skrek.
Det var mindre roligt måste jag säga.


Malte sov gott i vagnen på teknikens hus.

Elias körde båtar




Här åker dom trator. Typ. Eller sitter på en stol och kör nån lång arm man kan plocka upp stockar med. Malte tyckte det var skitkul, han älskar traktorer. Eller ja, allt som ser ut som traktorer.

 Hittade en lekpark

 Blåste lite såpbubblor


Såhär får man barnen att sluta bråka i en trång lägenhet


 En arg unge


Vi har haft roligt trots bråk, skrik, regn, tidiga mornar, galna ungar, trötta föräldrar och.. Allmänt dåligt väder.

Imorgon drar vi till Lule och kommer hem på fredag. Hoppas vi överlever utan FÖR mycket bråk och skrik..

När Malte var kring 8-9 månader satte jag honom regelbundet på pottan, typ efter sovstunder och sådär. På morgonen kom det massor av kiss och ibland bajs oxå. Sen efter nån-några veckor så totalvägrade han pottan. Skrek högt och länge om man föreslog pottan.

Tills nu. Han började med att sitta på pottan utan att göra något, såg väl kusin Noa kissa på pottan och det såg väl roligt ut när man sen hällde ut kisset, för nu vill Malte kissa mååånga gånger på pottan bara för att få hälla ut det i toan.

Först kissar han i pottan, bär med sig den till toadörren, kräver att bli upplyft för att nå handtaget, ska minsann öppna dörren själv!
Häller ut kisset, spolar av pottan och torkar den sen med papper. Ja, och spolar ner pappret. Allt detta ska han göra själv minsann. Han börjar bli stor min lilla skrutt.

Ikväll när vi hade lagt honom i sängen så ropade han på mig -Kissa pottan! så jag lyfte upp honom från sängen, tog av blöjan och han kissade. Han var så stolt så!

Sen kissar han fortfarande flera gånger på golvet, helst på mattor av någon anledning..

Spännande inlägg va? Prata kiss är väl alltid roligt? Fast bajs är nästan mer spännande, mer varierande lixom.

Idag stack hela familjen iväg på utflykt till skogen, packade med sig mackor och dricka och tog en promenad runt sandstensberget. Solen sken, ungarna sprang och det vinden blåste bort myggen.
Riktigt härligt var det faktiskt.



Malte var uppspelt över alla stora stenar som låg på marken. -Stooo ten sa han varje gång han klev på en sten modell större. Promenaden gick ju inte fort, men vi hade inte bråttom heller.



Maltes ben är korta och orkar/vill inte springa lika länge som storebrors, men som tur var hade jag packat ner selen så han fick vila sina söta korta ben ibland.


Äter medhavd matsäck


   Barnen klättrade på stenar. Om ni nu ser dom. Titta efter blåa fläckar.


Vissa blev tydligen inte mätt på matsäcken utan var tvungen att äta löv.


Det var våran onsdag det.