Kaos

Ska bli så jäkla skönt med påsklov. Visst kommer det vara jobbigt att ha barnen hemma så länge, vi kommer säkert bråka en massa och jag kommer att längta till jobbet.
Men välbehövligt. Elias slipper alla jobbiga krav i skolan, vi slipper höra allt negativt som sker i skolan/fritids, jag slipper ha ångest när jag hämtar Elias från fritids, slipper gömma mig från föräldrars blickar, barnens kommentarer och fröknar som berättar om bråk. Han är min älskade fina unge, han är inte som alla andra (fast vem är det?) han har svårt med det sociala, hur hårt är för hårt i en lek? Om dom andra brottas så måste väl han få göra samma sak? Leker man herren på täppan så får man väl knuffa alla hur hårt man vill?
Det är så svårt.
Men till påsken får han vara med mig och såna som känner honom, som vet varför det kan bli knas och kaos för honom, som inte tycker (hoppas jag) att jag är en dålig mamma när han bråkar. Som vet att han är just den han är. Jag behöver inte gömma mig eller skämmas. Låter fan hemskt att man ska skämmas för sitt barn, jag skäms när han har slagit något annat barn i skolan, barnet och föräldrarna vet ju inte orsaken, dom hör ju bara vad barnet berättar hemma.

Jag vill skydda honom från den jobbiga omvärlden, flytta ut i djungeln där han får vara precis den han är, där behöver han inte tycka att han är sämst i världen, för där behöver han inte sitta still, där behöver han inte ha en massa krav på sig på vad han ska klara av. Bara vara.

Önskar det fanns en enkel lösning på allt. Men vi tar ett steg i taget och sakta men säkert blir det kanske bättre. Hoppas jag