Positiiiiv!!!
Försöker vara positiv. Allting ordnar sig tillslut. Hoppas jag.
Men när det känns som om man blir slagen på käften varannan dag så är det svårt att låta bli att vara negativ.
Föräldramöte med skolan, kände allas blickar. Ville springa därifrån, gömma mig nånstans och gråta.
Alltid en massa bråk och tjorv, barn som slutar skolan pga alla bråk.
Jag känner mig skyldig. Som om det är mitt fel. Fast det är det inte, inte Elias fel heller.
Och dessa kvällar. Är så förbannat jäkla less på allt tjorv, bråk, tjat och skrik.
Gråter en skvätt om kvällarna ibland. Liksom för att få ut lite frustration eller nåt.
Idag skulle lägenheten behöva städas rejält. Men vad gör jag? Jo, ligger i soffan och orkar inte göra nåt.
Känner mig som världens sämsta.
