Kaos

Det börjar sjunka in nu. Adhd. Eventuellt något annat oxå.
Detta ska vi nu leva med, vi ska kämpa, försöka, göra om, försöka igen, älska varandra och göra det bästa av det vi har.
Visst har vi kämpat mycket tidigare, men nu vet vi vad vi kämpar mot. Eller med.

Det kommer att bli bra, eller bättre hoppas jag iaf. Nu vet vi orsaken, nu vet vi varför han är så "jobbig", varför han aldrig är stilla och varför han har det humör han har.
Han är ju fortfarande samma Elias, men det känns skönt att veta att det inte är mitt fel.

Hoja vad jag svamlar. Har bara så mycket tankar i huvudet. Men kroppen är helt matt, sjukt matt.