Kaos

Hur mycket jag älskar dig. Jag skulle göra allt för dig, precis allt. Kämpa mig blodig för att du ska få det så bra som möjligt i livet.
Jag får så ont i hjärtat när du har det jobbig och vissa inte förstår, du ska ha det bästa. Punkt slut!
Du är så fin, mysig och är underbar. Det är inte du som ska ändra på dig, det är miljön som ska anpassas efter dig, du är unik och jag vill inte att du ska vara på annat sätt.
Jag kommer att fortsätta att kämpa för dig resten av livet.

Trött som satan. Barnen är lugna just nu, elias vid datorn och malte nyskrubbad framför tv:n. Å jag halvdöd i soffan.
Å känner mig värdelös. Bara så.. Blä :(
Borde fan ha körkort, utbilda mig lite så man kan få ett jobb med bra betalt, aktivera barnen mer, ha mer tålamod med ungarna, bli en bättre sambo, städa mer, vara gladare.

På måndag börjar E i tvåan, stora ungen nu! Får se hur det går. Måste vi bråka med rektorn så han får hjälp? Eller kommer det funka ändå? Kommer vi få vårdbidrag?
Kommer han få ytterligare diagnos? Kommer vi att lära oss hantera honom? Kommer jag sluta gråta av uppgivenhet när inget funkar? När orken är slut och man bara vill fly. Måste orka ändå, orka vara mamma, sambo, kompis. Orka jobba så mycket som möjligt ifall det blir så att någon inte har kvar jobbet länge till.

Ibland vill jag bara fly långt bort. Äta tills jag spricker. Eller sova i 100 år.

Har en konstig känsla i kroppen. Som om nåt dåligt ska hända, eller nåt som är fel.
Eller så är det pizzan jag åt idag som spökar :/
Skulle ju bli nyttigare. Jag klarar fan ingenting. Blä :(

Längtar till hösten, men ändå inte.. Vill ha tillbaka "vardagen" på jobbet och inte ha en massa tjorv där.
Ska bli skönt när skola/dagis börjar som vanligt igen.
Och nu hoppas jag att E får den hjälp han behöver, att det kommer funka för honom i skolan, att han får rätt medicin, att vi inte behöver få sååå många samtal från skolan/fritids..

Måste skaffa mig en stor dos tålamod, med barnen och även med andra människor, ibland är det svårt att låssas vara trevlig, svårt att orka göra det man ska, svårt att orka jobba.
Jobbar ju halvtid typ, men denna månaden är mitt schema så att typ alla timmar är dom två första veckorna..
Nästa vecka ska jag jobba 56.5 timmar.. Lär ju vara hyfsat slut efter det.. :/

Jag vet att dom flesta jobbar heltid, orkar med hem och familj efter det men JAG orkar inte det. Det går ganska bra på jobbet (förutom att jag blir snurrig och vet knappt vad jag gör, glömmer en massa och är allmänt senil) men sen när jag kommer hem så ör det som om någon slår ner mig, all trötthet kommer som en spark i magen, kroppen gör ont, hjärnan hänger inte med alls och det lilla tålamodet jag har är som bortblåst..