Ångest ångest..

Hade sån jäkla ångest imorse, ont i bröstet, kräkfärdig, hjärtklappning, svimfärdig.. För idag var dagen jag skulle gå till mitt blivande sommarjobb och få schema, info och lite sånt.
Fick mitt schema samtidigt som dom andra vikarierna i rummet. Och mitt hjärta stannade en sekund. Gråten i halsgropen.. Det var ju HUR mycket jobb som helst! Var ledig bara typ 2 dagar lite här och var, en vecka tre dagar. Å heltid.
När jag sökte sommarjobb trodde jag verkligen att jag skulle må bra nu, att jag skulle klara av ett vanligt liv. Men nä.
Kanske psykologen hade rätt ändå, jag trodde inte på henne först när hon sa att det kan ta läääänge innan man kan leva "normalt" igen.
Fanfanfan, jag hann tänka på 373957 olika sätt att slippa jobba. Bryta benen, råååka hamna under en bil.. Ja, en massa hemska saker. Men varför denna ångest?! Jag gillar att jobba på hemtjänsten, jag VILL jobba. Men inte heltid. INTE heltid! Mitt psyke klarar inte av det. Inte än iaf.

Nå iaf, efter all info ville chefen prata med mig om vilka dagar jag skulle gå brevid.
Det första hon frågade mig var -Hur känns det att börja jobba här?
Jag blev lite tyst en stund.. Skulle jag säga som det var?
Låter det fjantigt? Kommer hon att bli sur?

Nå jag började prata.. I början lät det väl mest -Ehhh, joo.. Att...
Och så berättade jag min "historia" om depressionen, medeciner och sånt. När jag hade pratat färdigt väntade jag mig en sur tant.. Men ICKE!
Direkt började hon fråga mig om hur många % jag hade kunnat tänka mig att jobba, 75%?
-Ehhh, joo. Det låter bra.

Sen började hon ta bort timmar från mitt schema. Bara sådär. Lät inte det minsta sur eller irriterad. Bara tog bort timmar. Tog bort vissa hela dagar oxå så jag skulle vara ledig lite fler dagar i sträck.

Jag satt som i chock. Händer detta?
Jag hade god lust att gråta av lycka, jag tror inte hon förstod vad hon hade gjort. Hur mycket av min ångest hon hade tagit. Hur lättad jag kände mig. Hur bra hon reagerade, jag kände mig inte som en brottsling eller nån som hittar på en massa. Jag kände mig.. Trodd. Bara sådär.
Jag satt ganska stum resten av tiden. Hade jag hört rätt?
I slutet sa hon att om jag känner att det blir för mycket för mig så kan hon plocka bort ännu fler timmar.
Fan, jag nästan längtar tills jag får börja jobba om det finns folk som henne där.


Kommentarer
Postat av: moster

...jag fick tårar i ögonen när jag läste,o det där när du skulle prata med chefen, jag väntade mig inte heller att det skulle finnas så fina och förstående människor på chefsposter;o) Phu hoppas det ska kännas bra för dig, o vilken trygghet att veta att du kan kontakta chefen om det blir för mycket :o) Lycka till med sommar jobbet

2012-06-11 @ 22:56:21
URL: http://gwm.blogg.se/
Postat av: Petra

Det är så skönt att ibland faktikst bli hörd och förstådd!

2012-06-11 @ 23:25:42
URL: http://pekasrosa.blogg.se/
Postat av: Kicki

Åååh! Visst är det underbart när folk förstår! När folk lyssnar och inte kör över en!



Lycka till på jobbet :)



<3<3<3!

2012-06-13 @ 06:48:27
URL: http://kickisnya.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0