Kaos

Han är alltså 6 år nu, går i förskoleklass och allt. Än så länge trivs han bra där, blir lite ledsen på mig när jag hämtar honom.. Han vill ju stanna där längre!
Och jag märker stor skillnad på hur han är nu och hur han var i somras. I somras klättrade han på väggarna, skrek, bråkade, gnällde, tjatade.. Okej, han gör fortfarande alla dom sakerna, men inte alls lika mycket tycker jag.
Han behöver träffa jämnåriga, leka, lära sig saker, ha gympa, springa av sig. Och det får han verkligen på skolan/fritids.

Nu ska han även börja på brottning. Lite synd är att det just är på tisdagar.. På tisdagar har dom nämligen först gympa på morgonen i skolan, sen har fritids gympasalen mellan 14:30-15:30 och där gör dom en massa.. Saker, vet inte riktigt vad. Leker lekar, springer och har sig. Jaja, och sen brottning (Som mest är spring och lek nu) mellan 17-18.
I tisdags var han så trött att han däckade innan Malte..
Men jag vet att han mår bra av att röra sig mycket, vissa dagar blir kanske lite väl mycket..

Han känns fortfarande liten ibland, om han inte får som han vill blir han riktigt arg, eller brister ut i megagråt och vrålar.
Ibland känns han så stor, fixar frukost/kvällsfika alldeles själv, plockar ihop tv-spelet själv utan att jag behöver tjata. Hjälper till att städa (när han är på det humöret..)
Dagarna kan verkligen gå upp och ner som en rollercoaster (kommer FAN inte på vad det heter på svenska!!)
Ena sekunden glad som en lärka på droger för att i nästa sekund vara i djupaste botten och vara arg/sur/ledsen.




Mitt fina barn. Han är som han är och jag älskar honom precis som han är. Visst blir man galen och vill slänga ut honom genom fönstret, men han är ett fantastiskt barn. Han är smart, stark och ett humör som kan skrämma valar upp på land.