Kaos

Vi åkte till flygplatsen, checkade in Elias och gick sedan för att fika lite. Elias fick sig en glass och vi drack lite dricka, jag var nervös.. Ont i magen, min lilla bebis skulle åka flygplan utan oss!
Dags att gå till gaten, jag, Jonne och Malte fick oxå följa med.

Skickade grejer genom det där rullbandet i säkerhetskontrollen, allt förutom selen för där satt Malte.
Och såklart pep jag, en stackars tjej fick visitera mig (typ, eller vad det nu kan heta) synd för henne att det var varmt med en bebis i sele.. Jag var alldeles svettig under armarna, hon fick nog tvätta händerna mer än en gång efter det.

Nåja, stod i fönstret och tittade när flygplanet kom, folk gick ut.. Det började närma sig.. Snart var det Elias tur att gå in på planet. Dom ensamåkande barnen gick på sist av alla. (Det var två eller tre andra ensamåkande)
I den stunden när jag insåg att det var dags att lämna över Elias i händerna på en okänd personal gick mitt hjärta sönder litegrann. Ska vi skita i detta och åka hem istället?!

Elias var lagom brydd, puss, kram och hejdå. Neeej, min pojke gååå inte!! Ville jag skrika men det blev hejdå, ha så roligt! Istället. Mer passade kanske.

Sen tittade vi när han gick hand i hand med tanten som jobbade på flygplatsen in på planet. Dörrarna stängdes. Planet åkte ut på landningsbanan. Jag ville helst springa in på toa och skrika, men jag stod kvar, Malte sov ju i selen, kunde ju inte väcka honom. Kände hur ögonen tårades, min lilla pojke, ensam (Ja, utan mig då alltså..) I ett flygplan som skulle åka många, många mil.
Planet lyfte och åkte iväg. Och där satt han, inne på det planet. På väg bort.

Dags att åka.. Min älskade unge!

Sen ringde Elias och hans farmor, han hade kommit fram, flygresan gick bra, han tyckte det var vääldigt varmt där. (Van vid kylan här kanske..)

Nu har han badat och ätit som en häst där borta. Han trivs, hade knappt tid att prata. Skönt att han har det bra.
Jag saknar honom så hjärtat värker, han är så långt borta.

På tisdag kommer han hem igen, även den gången ensam..