Varför?
Kan inte livet alltid vara lätt och man hoppar på små rosa moln? Varför kan man inte bestämma att nä, nu ska jag vara glad resten av livet? Varför måste man tänka överhuvudtaget? Varför kan jag inte bara få låsa in mig i en skrubb och aldrig träffa en endaste människa igen? Varför kan jag inte bara säga allt jag vill säga? Varför är jag så tyst? Varför är jag inte skitrik och kan köpa mig vad jag vill? Varför frågar jag ens mig själv varför?
vet inte vad det är med mig idag. Tänker väl för mycket. Men allt är ändå bra. Så bra det kan bli antar jag. Men man vill väl alltid ha det liiite bättre antar jag. Alltid nåt man vill ha.
Nu ska jag på stan. Jag skiter i städningen idag faktiskt. Har ju tvättat kläder. Inte för hand då, utan det var väl tvättmaskinen som gjorde det mesta jobbet. Men jag hällde ju i tvättmedel.
vet inte vad det är med mig idag. Tänker väl för mycket. Men allt är ändå bra. Så bra det kan bli antar jag. Men man vill väl alltid ha det liiite bättre antar jag. Alltid nåt man vill ha.
Nu ska jag på stan. Jag skiter i städningen idag faktiskt. Har ju tvättat kläder. Inte för hand då, utan det var väl tvättmaskinen som gjorde det mesta jobbet. Men jag hällde ju i tvättmedel.
Kommentarer
Postat av: moster
Ibland är man som inte i balans, eller man tänker förmycket...iaf jag, jag kan många gånger t ex tänka att jag ska säga det o det, men sen börjar jag tänka..nä deet kan jag inte säga då tänker den andra si el så, o så kan jag hålla på och till sist blir det att jag tiger..alltså jag skulle vilja vara mer impulsiv i mitt pratande
men jag tänker först...o går det igenom min egen sensur..så kanske jag säger nåt.
Trackback
