Att må bra
Jag vill må bra, det vill jag verkligen. Försöker. Men det är inte bara att rycka upp sig så mår man superbra.
Ibland vill jag bara ge upp, känner hur hela insidan kokar, hur det nästan gör så att bröstkorgen går sönder. Tårarna bränner bakom ögonen, barnen skriker, huvudet dunkar och jag blir yr. Svimfärdig. Måste sätta mig ner och andas. Försöka andas medans barnen klättrar på mig. Sen resa på sig och fortsätta som om inget hade hänt.
Andra dagar mår jag bättre, jag och barnen leker med Maltes tågbana, bygger underliga banor som tåget verkligen inte kan åka på, vi lyssnar på musik och dansar, ligher i soffan och kramas, Malte pussar på mig tills jag är alldeles blöt at snor och saliv. Elias delar med sig av sin glass till sin lillebror, jag lagar mat medans barnen leker. Det känns lätt att andas. Det är så jag vill ha det. Varje dag.
Men livet blir inte alltid precis som man vill.
Kanske inte borde skriva här när jag är trött och hjärnan känns som gammalt potatismos. Men jag kommer ändå inte att somna på ett tag. Först ska jag läsa tills ögonen nästan sluts, släcka lampan, lyssna när båda mina barn sover här brevid. Hur dom andas, snarkar, gnyr och rör på sig i sömnen.
Imorgon är det en ny dag. Kanske en bra dag
