Hej mommo
Saknar dig. Väldigt mycket. Saknar ditt skratt, din dåliga hörsel så man nästan behövde skrika åt dig, saknar att se dig i dina favoritkläder, saknar att höra dig prata.
Kommer vi verkligen inte få "väl" inslagna presenter/julklappar och namnet skriver med tusch?
Kommer vi aldrig mer att få se dig sitta på bron utanför din dörr på din lilla stol?
Kommer vi aldrig mer få se dig sitta framör tv:n och sova?
Kommer alltid att minnas hur vi satt runt din sjukhussäng och såg dig ta ditt sista andetag. Kommer aldrig att glömma hur moffa stod brevid dig efter du lämnat oss och sa -Det känns som om vi gifte oss igår.
Hur moffa sa att han kommer att sakna era gräl, eller lufta lungorna kanske det var.
Nästa vecka är det begravning. Gråter vid bara tanken på den. Vill inte att det ska vara sant.
