Kaos

Vart ska jag börja?

Känns fortfarande overkligt, även om jag var där när du tog ditt sista andetag känns det så fel. Var det verkligen du som låg där? Så olik dig själv ifört en vit sjukhusrock med syrgasmask över ditt fina ansikte.
Vart var din bulamössa? Din rosa tröja? Dina foppisar med tjocksockar?

Du som matade oss med godis fast vi redan låg i sängen och skulle sova, lämnade en påse OM vi skulle bli sugna på natten.
Du med dina goda bullar som jag brukade äta till frukost, lunch och middag.
Du som snarkade gott i fåtöljen framför tv:n som var på högsta volymen så vi fick stänga dörren så vi kunde höra varandra prata i köket.
Du som snarkade med en häntextra i handen och glasögonen på sne.
Den hemliga godislådan brevid din säng som inte alls var så hemlig. Alla barn visste vart den fanns och kunde i hemlighet hämta lite godis där när man blev sugen.

Jag saknar allt med dig.

Det slår mig lite då och då att det var verkligen DU som låg där i sängen, det var ingen dröm.  Hjärtat värker, ögonen fylls med tårar och jag vill bara lägga mig ner och försvinna en stund.
Men vi kommer att ses igen älskade mommo