Jag blir gaaalen!
Har en 5-åring som älskar att bråka, eller han tycker kanske inte det är att bråka direkt.. Han härmas, är uppkäftig, skriiiiker i högan sky om något inte går som han vill, slåss (inte så ofta tack och lov) och är allmänt högljudd oxh sånt mysigt.
Idag åkte han till byn med sin mommo och tur var väl det.. Min hjärna började falla i bitar.
Att det kan vara så jobbigt att ha barn, det hade man nog inte i sin vildaste fantasi trott innan man fick barn. Alla andras barn var ju så snälla och söta. Fast dom är man ju inte dygnet runt med så man såg ju inte allt som hände precis. Inte för att jag ångrar mina barn, absolut inte. Men vissa dagar är kämpigare än andra.
Speciellt när Jonne är tillbaka på jobbet och kommer hem vid 5-6 (eller senare..) då känner man sig riktigt slutkörd.
Men dom är söta när dom sover.
