Dåligt samvete?!
Jag har väldigt dåligt samvete.. När Elias föddes och när han var liten var jag så less och så trött. Allt var jobbigt, han skrek, och var "jobbig" nästan hela tiden. vet inte om det berodde på honom eller mig, kanske båda. Jag mådde nog inte så bra då heller och det kan ju göra saken mycket värre.. Ville helst ge bort honom tills den första som kom förbi. Långsamt började jag må bättre men fortfarande känner jag vissa dagar att jag vill ge bort honom till första bästa.
Men när Malte kom, vilken skillnad! Jag blev absolut mega-kär som jag antar att dom flesta blir när deras barn föds. Allt har varit underbart, mitt hjärta smälter när jag tänker på min älskade, underbara bebis! Han är underbar på alla sätt och vis. Fast han vaknar många gånger på natten, fast han bajsar 3382 gånger per dag, så känner jag inte att det är jobbigt! Jag vill inte lämna bort honom alls, helst ska han vara med mig 24 timmar om dygnet!
Okej, måste erkänna att en dag har jag tyckt att det varit jobbigt, i lördags.. Han ville inte ligga själv en endaste sekund och skrek och var missnöjd hela dagen, då kände jag att det var lite jobbigt. Men annars.. Nää.
Då får jag dåligt samvete.. varför kände jag inte såhär när Elias var liten? Är det nåt fel på mig? Kommer Elias att bli en gangster nu? Är det därför han är vild av sig? För att jag inte mådde bra och kände den där kärleken när han var liten. Den har lixom växt fram med tiden. Men men Malte kom den direkt.
Väntade på den där 3-dagars gråtern som de flesta får, men nä. Bara ännu mer kärlek till min lilla bebis.
Hoja, varför skriver jag ens detta? Undra om jag ska radera allting.. Eller skit samma, det är så jag känner iaf.
Men när Malte kom, vilken skillnad! Jag blev absolut mega-kär som jag antar att dom flesta blir när deras barn föds. Allt har varit underbart, mitt hjärta smälter när jag tänker på min älskade, underbara bebis! Han är underbar på alla sätt och vis. Fast han vaknar många gånger på natten, fast han bajsar 3382 gånger per dag, så känner jag inte att det är jobbigt! Jag vill inte lämna bort honom alls, helst ska han vara med mig 24 timmar om dygnet!
Okej, måste erkänna att en dag har jag tyckt att det varit jobbigt, i lördags.. Han ville inte ligga själv en endaste sekund och skrek och var missnöjd hela dagen, då kände jag att det var lite jobbigt. Men annars.. Nää.
Då får jag dåligt samvete.. varför kände jag inte såhär när Elias var liten? Är det nåt fel på mig? Kommer Elias att bli en gangster nu? Är det därför han är vild av sig? För att jag inte mådde bra och kände den där kärleken när han var liten. Den har lixom växt fram med tiden. Men men Malte kom den direkt.
Väntade på den där 3-dagars gråtern som de flesta får, men nä. Bara ännu mer kärlek till min lilla bebis.
Hoja, varför skriver jag ens detta? Undra om jag ska radera allting.. Eller skit samma, det är så jag känner iaf.
Kommentarer
Postat av: nina
men du fick ju antagligen nån depression och det var ju inte ditt fel..å inget går ju att ändra på som varit, men skönt att du är så glad nu!det har ju båda dina barn glädje för.
Postat av: Katja
Det ÄR ju jobbigt att få första barnet! Känns ingen skuld, ge Elias massor av kärlek nu istället och tänk inte på det som varit. När T föddes, tog jag "avstånd" från L, jag blev så totalt upptagen och förälskad i T att jag inte orkade med L. Jag har mycket ångest för det, samt att E fått så mycket mer närhet och kärlek än de två övriga som bebisar. Men E gjorde jag som jag ville, inte som man skulle med sova i egen säng osv. Men inget går att ändra på, utan man får göra det bästa av allt i nuet istället!
Trackback
